Slottets historia

Orebro_Castle_mindre.jpg

Slottets historia

Innanför Örebro slotts tjocka murar har det skrivits många kapitel i Sveriges historia. I dag har det forna kungaslottet blivit ett av Örebros största sevärdheter.

Ända sedan medeltiden har Örebro Slott varit stadens självklara medelpunkt. Omgärdat av Svartåns virvlande strömmar har det ständigt hållit sitt vakande öga på alla de som passerat över ån.

..................................................................................................................................................................................................................

   

Kontakt
Örebro turistbyrå - +46 19 21 21 21
info@orebrokompaniet.se

Bokningsförfrågan grupper

..................................................................................................................................................................................................................

Örebro slotts historia
Riktigt hur gammalt slottet är vet ingen. På 1700-talet skrev biskopen Andreas Rhyzelius att ett slott byggdes ”midt i trettonde seculo”. Troligen var slottets äldsta del ett medeltida stenhus som senare kompletterades med ett över 30 m högt försvarstorn Tornet omgavs av en 7 m hög och 3 m tjock ringmur som även omslöt stenhuset. Allt som allt formades en rektangulär anläggning med måtten 48x27 m.

Mer säkert vet man att en större borganläggning kom till i mitten av 1300-talet, troligen uppförd av kung Magnus Eriksson. Borgen omfattade tre trevåningars bostadslängor runt det gamla tornet som sammanbands av en kassemattlänga i öster. I den U-formade byggnaden som kallades ”Örebrohus”  var det gamla försvarstornet alltjämt den högsta punkten.

Örebrohus var indraget i stridigheter flera gånger under medeltiden. Fram till 1568 belägrades borgen totalt nio gånger. 1434 intogs Örebrohus av Engelbrekt, som senare tilldelades borgen som bostad. Andra som lyckades med den svåra uppgiften att erövra detta Svartåns lås var den danske kungen Kristian II (alias "´Kristian Tyrann") (1520) och Gustav Vasa, som på sin marsch mot tronen 1522 efter nio månaders belägring lyckades inta den då ganska illa åtgångna gamla borgen.

Hertigens renässansslott
Även om Gustav Vasa aldrig lät bygga om Örebrohus, hörde staden och borgen till de viktigare under hans regenttid. 1529 års kyrkomöte i Örebro betecknas som en milstolpe på vägen mot ett protestantiskt Sverige och på nyåret 1540 infördes i praktiken arvriket vid en ceremoni i den dåvarande Rikssalen. Vid Gustav Vasas död tjugo år senare ärvdes Örebrohus av yngste sonen Hertig Karl, senare kung Karl IX. 1573 inledde han en omfattande om- och tillbyggnad som var färdig först 1625, alltså drygt 50 år senare.

Hertig Karl var själv huvudansvarig för byggnadens utseende. Sina förebilder hämtade han framför allt från de renässansslott han besökt under sina resor i bland annat Frankrike. Välkända byggmästare tillkallades, och stor möda och mycker pengar lades på projektet av den annars mycket sparsamme hertigen. När allt var färdigt hade den gamla medeltidsborgen förvandlats till ett praktfullt renässansslott. Hela huvudbyggnaden var nu lika hög som det gamla kärntornet och en östra sida fullbordade slottsfyrkanten som försetts med fyra kraftiga kanontorn, ett i varje hörn. När allt var färdigt putsades slottet i en gulvit ton och dekorerades rikligt, precis som det hörde renässansen till. Vid ingångenuppfördes ett kraftigt porttorn och en vindbrygga och runt hela slottet gick en ringmur, idag delvis finns bevarad på den norra sidan.

Redan innan slottet  var helt färdigbyggt hamnade det i centrum som aldrig förr. Under perioden 1606-1617 hölls totalt sex riksdagar på slottet, under ledning av Karl IX och hans son Gustav II Adolf. Den kanske allra viktigaste var 1617 års riksdag, då bland annat föregångaren till vår nuvarande riksdagsordning antogs.

Det klassicistiska slottet
Snart stundade emellertid andra tider. Under senare hälften av 1600-talet började slottet förfalla. Trots att slottet var mycket illa åtgånget, blev någon renovering inte aktuell förrän i slutet av 1750-talet. Med utgångpunkt från ritningar upprättade av slottsarkitekten i Stockholm, Carl Hårleman förvandlades Örebro Slott till ett ganska stramt, klassicistiskt slott. Den mest iögonfallande förändringen var att de kupoltak som tidigare prydde hörntornen, ersattes med lätt koniska, nästan platta tak. Ringmuren och andra försvarsverk revs och ersattes av stenbroar och terrasser, alla bevarade än idag. I samband med denna ombyggnad iordningställdes en våning för landshövdingen, som alltsedan 1766 bebos av Örebro läns landshövdingar. I övrigt hade slottet flera skiftande användingsområden som fängelse och arrestlokal, gevärsdepå och sädesmagasin(!)

1810 hamnade Örebro åter i rampljuset, då Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk tronföljare Karl (XIV) Johan vid en riksdag i Örebro. Slottet tjänade som bostad åt kungligheterna, medan S:t Nicolai kyrka vid Stortorget fungerade som rikssal.

Ända sedan medeltiden användes Örebro Slott som fängelse. Från början var det kärntornets nedre del som användes som fårnghåla, men med tiden kom flera av rummen på såväl bottenvåningen som fjärde våningen att användas som fängelser, tortyrkammare och arrestlokaler. Här satt både danska, ryska och sachsiska soldater, ryska och polska generaler och svenska småtjuvar. 1805-60 låg länsfängelset i det sydvästra tornet, tidigare sädesmagasin. Den mest ryktbare av dess fångar var utan tvekan Lasse-Maja. Sedan fängelset stämgts, användes tornet som utställningslokaler för Örebro läns museums utställningar. Förutom tornet disponerade museet även de nuvarande riks- och vapensalarna.

1900-talets Örebro Slott
Vid en historieromantisk ombyggnad i slutet på 1800-talet fick Örebro Slott sin nuvarande exteriör. Hörntornen försågs med nya kupoltak, enligt en lätt romantiserad uppfattning av hur tornen såg ut på hertig Karls tid. Putsen knackades bort för att minna om den gamla medeltidsborgen och en trappstegsgavel i väster fick utmärka det medeltida försvarstornet. De två västra tornen höjdes en våning och bland anant den nuvarande kyrksalen kom till.

Invändigt har slottet byggts om flera gånger sedan dess. På 1920-talet kontoriserades hela byggnaden då länsstyrelsen tog över allt större delar. I lsutet av samma decennium renoverades landshövdingens våning och den gamla 1700-talsinredningen togs fram. Ungefär samtidigt inreddes Rikssalen och Vapensalen samt Engelbrektsrummet, vilket gjorde att länsmuseets utställningar fick flyttas, bland annat till slottets fjärde våning.

På 1960-talet lämnade museet slottet till förmån för den nya länsmuseibyggnaden i Slottsparken, vilket gjorde att hela slottet kom att disponeras av länsstyrelsen. Så var fallet fram till mitten av 1980-talet då en restaurang inreddes i den södra längan.

I början av 1990-talet lämnade även länsstyrelsen slottet som nu genomgick en omfattande invändig renovering. De små kontoren gjordes om till de stora salar de en gång varit, plastfärger ersattes med kalkfärger och hela renoveringen strävade till att återställa det gamla.

Visa stor karta