Kungen och Svampen

”Den ska jag ha”.

De svenska ingenjörerna hajade till. Vad menade han? Det var ju en presentation av Vattenbyggnadsbyrån och ingen beställningskatalog som kung Faisal bin Abdul Aziz bläddrade igenom.

Men hur säger man nej till en oljestinn saudisk regent som just står i begrepp att skriva under ett guldkantat kontrakt för ett omfattande bevattningssystem? Och som inte är ett dugg intresserad av invändningen att det svampformade tornet i katalogen just blivit en riksbekant symbol för, en i Riyadh, helt okänd mellanstor stad någonstans i ett land halvvägs till Nordpolen?

Det gör man förstås inte. Med bekymrade miner återvände ingenjörerna till Sverige. Vad skulle örebroarna säga? En ordentlig uppvaktning av stadens stadsbyggnadskontor arrangerades. Det är inte svårt att föreställa sig förvåningen hos den närkingska delegationen då frågan lades fram. Svaret blev positivt. Bygget av kopian godkändes för att, som det hette, ”undvika alla förvecklingar mellan Örebro och Saudiarabien”.

33 procent och 13 år senare

Vilka de eventuella förvecklingarna mellan en svensk småstad med knappt 70 000 invånare och världens mäktigaste oljemakt skulle kunna vara, framgick däremot inte. Svampens arkitekt Sune Lindström kopplades åter in och snart tog det saudiska tornet form. Utseendet blev exakt som förlagan i Örebro, men den svenska svampen ansågs alltför klen. Lindström lade därför till 33 procent i storlek och tretton år efter förebildens invigning stod Riyadhs nya stolthet klar.

Kungens intresse för vattentorn var ingen slump. Att vattenförsörjning är av stort intresse i ett land som till en tredjedel består av öken är kanske inte så förvånande. Men Feisal hade bestämt sig för att gå till historien som den som för gott löste denna för saudierna dittills både eviga och angelägna fråga. ”För folket vill jag göra mig känd som en vattnets konung”, slog han fast.

”För folket vill jag göra mig känd som en vattnets konung”, slog han fast.

För övriga världen blev han mer känd som oljans konung. På sextiotalet byggde han upp landets oljeindustri för att 1973 helt strypa oljekranarna för de länder som stödde Israel. Resultatet blev en omfattande oljekris som lamslog västvärlden under flera år. Dramatiken tog inte slut där. Två år senare mördades han av sin brorson på en släktmiddag.

9 miljoner besökare

Åter till vattentornet. En avgörande skillnad mot förlagan var avsaknaden av restaurang. ”Ingen ska kunna se ner på kungahuset” var motiveringen. Eftersom de styrande i Örebro inte hade samma inställning har det närkingska tornet med åren blivit ett av Sveriges mest kända turistmål. Över nio miljoner besökare har tagit hissarna – ursprungligen bemannade av uniformsklädda hisspojkar – upp för att avnjuta god mat, dryck och den på sin tid hisnande utsikten.

Kanske är det avsaknaden av restaurang som gjort att den saudiska svampen aldrig lyckats nå upp till originalets ikonstatus. Men 2014 önskade nog Örebros vattenansvariga att de gått på samma linje som kung Faisal. En av restaurangens toaletter sprang läck och plötsligt stod hela Örebro utan dricksvatten. Resultatet blev att Svampen om några år helt övergår till att bli besöksmål då det ersätts av ett helt nytt vattentorn, Lyra. Stängt för allmänheten och definitivt helt utan toalett ovanpå vattenreservoaren.

Även i Riyadh diskuteras frågan om ett nytt vattentorn. Inget är beslutat, men planer finns på ett torn med en höjd på uppåt 400 meter. Än en gång ska saudierna tydligen vara värst. I grannlandet Kuwait finns för övrigt en hel mindre skog av Örebroinspirerade svampar. Men det är en helt annan historia.